Ute på gatan Fumlade jag med knuten på Londons koppel en lång stund. Mina händer skakade. London tittade undrande på mig med sina hängade, röda ögon. Lugn Nelly, lugn, tänkte jag. Jag måste tänka klart. Vad visste jag egentligen? 

LENA-SLEVA hade berättat att nuförtiden jobbade de flesta trollkarlarna på cirkusar och tivolin. De trollade fram kaniner, gjorde kort-trix och lurade publiken med sina snabba fingar. Dessa var helt ofarliga och ingenting att orora sig för. Men detfanns andra, onda magiker, som använde sin kraft till att stjäla och förstöra! Alla de onda trollkarlarna hade fått sin utbildning på den fruktansvärda svarta skolan i Wittenberg. LENA-SLEVA ryste när hon berättade om den skolan. Elevena som gick där var så elaka att självaste Greve Dracula en gång hade blivit avstängd från undervisningen. Han ansågs vara för näll! Och elakast av dem alla var rektorn på skolan. En liten flintskallig gubbe, med så långa mustascher att han brukade knyta ihop dem till en rosett under hakan. När han själv undervisade hade alla trollkarlarna vantar och mössa på sig i klassrummet, så mycket kyla utstrålade den fruktansvärda rektorn. Han var också den enda person som de elaka trollkarlarna var rädda för. Det berättas att trollkarlarna på svarta skolan kunde bli många hundra år gamla, och rektorn själv var visst nästan 800 år! Och nu förstod jag hur det antagligen gick till! De stal andras tid!

Jag förstod att det var mycket bråttom. Olaf och Günters ryggsäck var full av stulen tid och de skulle troligen ge sig av tillbaka till Wittenberg i skydd av fyverkeriet. Men vad skulle jag göra? Jag kom inte på någon bra idé.  Jag började springa hemåt. Jag måste hem för att lugna ner mig och kunna tänka klart. Det var trångt på gatorna av alla utklädda människor som var på väg till fyverkeriet. När jag sprang förbi Rådhuset tittade jag upp mot klockan på väggen, för att se om den fortfarade stod still. Jag såg att visarna inte hade rört på sig och jag skulle just fortsätta hemåt, när jag stannade mitt i ett steg.

Klockan! En stillastående klocka...!  Där kanske det fanns en liten chans?

- Nelly! Hörde jag då mammas röst säga.

Hon lyfte på sin döskalle-mask och vinkade till mig.

- Skynda dig hem med London, ropade hon. Du vet att han inte tycker om fyverkerier.

- Det är bråttom, skrek pappa, iklädd sin nya skelett-dräkt. Det börjar snart! 

Det var kapitel 4! Ett ganska kort kapitel, kanske kommer kapitel 5 idag också för detta var ganska kort! Hej då, glöm ej att tipsa om oss! <3333

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                                                                                                                             nu taggar vi majbrasan då! C-ya!      ...

                                                     Nu lägger Isabelle ut lite bilder på sig själv! :)   ...

  I LOVE JUSTIN BIEBER OCH OSCAR ZIA!!