Hej, vi kommer att ha ett boktema, vi kommer att skriva av en bok, kapitel för kapitel, vi kommer att börja med att skriva en bok. Den boken är "Trollkarlarna från Wittenberg" med Martin Widmark och Cristina Alvner! hoppas ni gillar den! tack! ps: kommentera gärna tips på böcker som ni vill att vi ska skriva!     

Kapitel 1- det ringer på dörren...

- Kan jag få kniven? bad pappa.

- Jag hämtar den, svarade jag.

jag reste mig från bordet och gick fram till fönstret där kniven låg.  Det var Halooween och alldeles mörkt ute. Mamma, pappa och jag satt runt bordet i köket och förberedde oss inför firandet. Vi sydde döskalle-maskar och spökkläder. Pappa tänkte göra i ordning en stor pumpa, som skulle stå på gården och lysa. Jag stannade en stund vid fönstret och tittade upp över hustaken. Två stjtärnfall drog blixtsnabbt sina ljusa streck över den svarta himlen. Halloween, alla helgons natt, tänkte jag. Om människorna bara visste, hur mycket monster och odjur det faktiskt fanns där ute, då skulle de inte vilja springa runt och försöka skrämma varandra frivilligt. Jag tänkte på LENA-SLEVA, min lärare på Monster-skolan.

- I de lugnaste vatten simmar ofta de fulaste fiskarna, hade hon sagt. Men se upp Nelly! Som monsteragent måste du alltid vara vaksam. Överallt lurar faror.

Men det vaar svårt att tro, så lugnt och skönt som det faktiskt var där inne i köket. Mamma satt vid symaskinen och pappa hade ställt den stora pumpan mitt på bordet.

- Hittar du kniven? frågade han. 

Jag tog kniven från fönsterbrädan och gav den till pappa. Så satte jag mig på min stol och stack in fötterna under Londons varma kropp under bordet. Han sparkade till med ena baktassen och morrade lite. Han drömde nog säkert. 

- Är det inte underbart, sa mamma. Här är vi alla tillsammans alla fyra och har all tid i världen. 

Återigen tänkte jag på LENA-SLEVA. För när vi hade en lektion om trollkarlar på skolan, hade hon berättat att det fanns de som förvandlade tid till en slags materia. Någonting dem stoppade undan och använde senare när de behövde den. Eller också sålde de den vidare, till den som betalade bäst. Är det därför man ibland säger att tid är pengar? tänkte jag. Jag log åt LENA-SLEVAS berättelse. Det lät ju helt fantastiskt. Att spara tid, i tillexempel en burk!

- Inte all tid i världen, älskling, fortsatte pappa. Ikväll klockan tio, är det ju fyrverkeri vid rådhuset. Vi måste vara klara till dess. Mamma log emot honom och fortsatte att sy.

- Tänk, om man alltid kunde ha det så här bra, sa hon. Sitta med familjen i lugn och ro och pyssla och småprata. Man önska nästan att tiden stod still.

- På tal om det, sa pappa, så har faktiskt klockan i rådhuset stannat. Jag jobbade över en hel timma idag, innan jag upptäckte att den stod still. Då ringde det på vår ytter dörr.

- Kan inte du öppna Nelly? sa mamma. Ta med dig lite godis ur skålen det är säkert några ungar som vill ha något gott. Jag tog en näve geléhallon och reste mig från bordet. London, som hade vaknat av ringklockans signal, följde sömnigt med ut i hallen. 

- Godis eller booos! hörde jag när jag öppnade dörren.

Jag sträckte automatiskt fram ett par geléhallon, men till min stora förvåning såg jag inga småbarn utklädda till spöken eller skellet. I stället stod där två vuxna män i andra konstiga kläder! 

- Vi skojar lite med lilla fröken, sa den ena av dem, en lång man klädd i en svart kappa och med en hög spetsig hatt på huvudet. Tillåt mig presentera oss, fortsatte den långa mannen leende. Jag heter Olaf och det här är min kolleg Günter. Vi säljer dammsugaren. Olaf pekade på mannen bredvid sig som höll fram något som liknade en gammal dammsugare- den är micket, micket bra! sa Günter. Günter var klädd på samma sätt som sin kollega. Men han hade också en stor grön ryggsäck på ryggen. Precis likadan som mammas, tänkte jag, när Olaf och Günter tog var sitt steg framåt, och plötsligt stod inne i vår hall. London morrade dovt vid mina fötter. 

- Den är micket, micket bra! Sa Günter igen och klappade på dammsugaren. Så drog han fram stickkontakten och tittade på mig. Jag nickade mot ett uttag på väggen, och snart hade Günter börjat dammsuga i vår hall. Särskilt noggrant dammsög han runt ett skohorn som låg på golvet. Olaf tittade sig samtidigt nyfiket omkring. 

- Vad är det som står på? frågade mamma förvånat. 

Hon och pappa tittade häpet på de två främmande herrarna i de konstiga kläderna. Olaf och Günter vinkade glatt till mina föräldrar. 

- Nu forsätter vi att dammsugana i andra rum, sa Olaf. 

De trängde sig förbi mamma och pappa och gick ut i köket. 

- Ah, ny mikro! Utropade Günter när han kom in i köket- och diskmaskinen! 

Sedan började han dammsuga runt våra köksmaskiner. Under bordet, där det egentligen var mest stökigt, drog han bara några snabba drag med dammsugaren. 

- Ny dator! Hojtade Olaf och pekade in i mammas arbetsrum. 

Genast var Günter där och gjorde rent runt datorn. 

- Micket snabb dator, micket fin DVD, mumlade han. Många sekunder sparade. 

- Günter! Sa Olaf. Nu är vi klara.  Vi tackar för oss, och önskar en trevlig kvällning! 

Så drog Günter ut kontakten till dammsugaren och de bägge herrerna lyfte på hattarna och försvann. 

- Nämen! Sa pappa.

- Ville de inte sälja någonting? Frågade mamma.

Jag stoppade ett geléhallon i munnen och funderade. De där gubbarna var då inga dammsugar-försäljare! Men vad ville de egentligen?

DAM DAM DAAAAM!!!   

nästa kapitel kommer i morgon eller senare i kväll! Glöm ej att tipsa om oss!! <3<3