(sara skriver)

"hej, här kommer några filmer/tvserier som jag tycker är rätt bra. Komentera gärna och tipsa  om filmer ni tycker om eller så får ni (som vanligt) gärna komentera om vad ni tycker vi ska skriva/ lägga upp på bloggen"

GLEE

med hjälp av en hängiven lärare förvandlas en begåvad grupp missanpassande  elever till en artistisk sensation. Med skratt, tårar, ogenerad humor och oförglömlig musik lär det sig att lyssna till sitt hjärta och följa sina drömmar.

 (från baksidan av filmen)

NARNIA

häxan och lejonet

"följ med de fyra syskonen Lucy, Edmund, Susan och Peter när de går genom den magiska garderoben in i landet narnia. Där upptäcker dem ett vackert och en gång fredligt kungarike, som kastas in i en evig vinter av den onda vita häxan Jadis. Tillsammans med det ståtliga lejonet Aslan, leder barnen Narnia i en avgörande klimatstrid för att befria landet från häxans iskalla förbanelse!"

( från baksidan av filmen)

HUNGERSPELEN

"Det är årets största tevehändelse. Allt direktsänds. De utvalda ungdommarna stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan.

Spelets utgång: Den som överlever får åka hem...

Hej! Nu skriver Isabelle till sara!   

Sara! Du vet inte hur mycket du betyder för mig, du finns alltid där och tröstar om man är ledsen eller så, du får en att bli glad och allt! Du är en av de snällaste personerna jag vet!

Du betyder allt för mig och kommer alltid att göra!

Love you Sara forever!

Vi kommer alltid att vara BFF:S          

Fail!! Ajj Knoww! :D   
 

Mums! Hallon, det är riktigt gott!! We love it!     

Sjukt Coola Skor! Vad Tycker Ni? Vi Skulle Sjukt Gärna Vilja Ha Dem!             

Mmmm!!   

Gott med Chokladbollar! Det är inte vi som äter dem nu men ändå!   

Har ni något tips på vad man kan lägga ut för videor? Vi behöver tips!   

Hej! Nu visar vi hur man gör en utbakad fläta! Om det är något ni inte förstår så får ni gärna kommentera!       

Inne i vår lägenhet tittade jag på röran. Mamma och pappa måste ha varit väldigt stressade när de gav sig av. Kläder låg kastade på golvet och i köket låg det tygbitar överallt, och pappas pumpa stod fullständigt sönderhackad och förstörd på diskbänken. London gick runt och nosade i röran. Så här såg det nog ut i många hem efter ett besök av trollkarlarna Olaf och Günter, tänkte jag. Jag öppnade skåpet, där vi brukade ha våra nycklar hängande. Nu gällde det. Jag hade tur! Där hängde pappas nycklar till jobbet. Jag stoppade knippan i fickan och gick ut i hallen och öppnade en garderob. Längst in hittade jag den, mammas gröna ryggsäck. Jag tittade på den. Den såg precis likadan ut som Günters. På hallbordet låg en telefonkatalog. Jag var tvungen att stoppa ner någonting i ryggsäcken, annars skulle den bli för lätt. Jag försökte öppna ryggsäcken men fick inte upp den! Ett spänne hade fastnat. Jag slet och drog, och kände åter stressen komma över mig. Men så kom jag ihåg, att mamma hade sagt, att man skulle trycka bakom spännet samtidigt som man drog uppåt. Och nu gick Det upp! Jag stoppade telefonkatalogen i ryggsäcken och hängde den på ryggen. Jag sa hej då till London. Han hade redan krupit ihop under köksbordet och somnat. 

Torget framför rådhuset hade börjat fyllas av människor, med det rodde ingen vidare feststämning. De flesta stod tysta i klungor och tittade hela tiden på sina klockor. Skulle det inte brja snart? Verkade de tänka. Jag ställde mig i skuggan i en portuppgång och väntade på Olaf och Günter. Bara om jag nu inte missade dem i folkvimlet! Om de reste tillbaka med sin tyggsäck fylld av stulen tid, Skulle det inte dröja länge innan folket i vår stad började må riktigt dåligt. Men, skulle jag lyckas ta tillbaka den stulna tiden? Och tänk om det avslöjade mig! Jag rös till, när jag tänkte på vad deras elaka hjärnor då kunde hitta på! Så såg jag dem komma gående i sina svarta kappor och spetsiga hattar.

- Snart åker vi, hörde jag Olaf säga när de närmade sig. 

- Det ska micket schönt att komma hem, svarade Günter. 

Då tog jag ett steg ut ur portuppgången.

- Ursäkta mig, sa jag, men vet ni hur mycket klockan är?

Olaf drog upp ärmen på sin trollkarlskappa.

- Tjugo minuter i tio, svarade han utan att titta på mig. 

- Tack, sa jag. Jag kunde ju annars ha tittat på rådhusets klocka, men den har ju stannat tyvärr.

Jag såg hur de bägge trollkarlarna direkt tittade upp mot den stora urtavlan på rådhuset. Precis som jag hade räknat ut, störde detta Günter och Olaf. En klocka som stod still, kunde ju få människor att sluta stressa. 

Människor stressade för att spara tid- trollkarlarna stal denna sparade tid- och människorna blev ännu mer stressade. Det var som en ond cirkel. Men om de inte stressade- så fanns det ju ingen tid för tidstjuvarna att stjäla! Günter ställde sig på tå och viskade något i Olafs öra. Olaf skakade på huvudet och sa:

- Nein, inte nu! Snart börjar det stora fyrverkeriet. 

- Men... Han skulle bli micket nöjd med oss, sa Günter uphetsat.

- Nein är nein, upprepade Olaf. Vi hinner inte. 

- Egentligen är det ganska skönt när klockan inte fungerar, fortsatte jag. Man blir liksom lite mer avslappnad, när man inte hela tiden tittar på den. 

Jag sträckte armen över huvudet, och låtsades vinka till någon på torget.

- Rektorn på min skola, sa jag förklarande till trollkarlarna. Han är egentligen snäll fast mycket sträng. 

När jag nämnde ordet rektor, tittade sig Günter och Olaf oroligt omkring. 

Så visakde Günter på nytt i Olafs öra. 

- Jo, jag vet... ingen klocka får stå still egentligen. Men, vi har ju ingen nyckel.

- Min pappa jobbar i rådhuset, sa jat försiktigt. Jag har nyckel...

Kapitel fyra kommer i morgon!